När man är hemma och vabar och Selma tröttnat på att läsa bok är det lätt att man hamnar framför SVT Play. Hennes klara favorit, eller typ det enda hon vill titta på är ”barna”. Alltså barnen, som sjunger. I programmet Gissa sången.
Nu är vi på väg till öppna förskolan. Kanske korkat med tanke på det strålande solskenet ute. Men nu väntar jag i alla fall en stund i gasset på att Selma ska vakna, så lite sol får jag. Sen blir det sångstund på ”öppnis”. :-)
Det är fantastiskt vad enkelt det är att få vissa publiker i gungning när man sjunger. Selma tar priset. Det räcker att nynna lite på ”Blinka lilla stjärna” så börjar hon digga genom att vinka med armarna!
Läs även andra bloggares åsikter om utveckling, sång, musik, barn
En av de saker jag minns starkast från min barndom är all sång. Mamma sjöng typ jämt för oss. Inte så att vi är någon musikalisk familj eller så, men det var mycket sång. Det är något jag verkligen vill föra vidare till mina barn och läser med förväntan på Trötta farsan-bloggen om hans skräck för öppna förskolans sångstunder.
Trötta farsan skriver: Jag fattar inte det där. Att sitta med vilt främmande vuxna och göra handrörelser till babysånger…. åååååhhhh, det verkar jobbigt!
Jag tycker det låter fantastiskt! Nu får mina skynda sig på lite.
