En pappa-Selma dag idag • 05.01.10
Idag har jag och Selma varit helt ensamma hemma. Det var ett tag sen vi var helt ensamma från morgon till kväll. Det blev faktiskt över förväntan och vi har haft jättemysigt!
Selma har varit inne i en väldigt bestämd fas. Trots kan man kanske kalla det. :-) Mycket nej, min och att testa gränser på en massa olika vis. Så det var med viss fasa jag insåg att jag skulle vara ensam hemma med Selma från morgon till kväll, utan någon som helst möjlighet till paus. Eller visst, hon sover ju fortfarande middag så det blev till att gå in i det gamla ”föräldraledigmodet” och dela upp dagen i småbitar där Selmas middagslur blir det där sköna brejket då man får andas ut och bara vara för sig själv en stund.
Men Selma har inte alls varit på ett sånt där trotsigt nej, nej, nej-humör idag. Det var mysigt, lugnt och trevligt hela dagen!
Vi började med att mysa i soffan och kolla på lite film. Sen åkte vi till fantastiska Rådsparken i Huddinge. Där finns lite djur (åsnor, kaniner, får med mera) och en stor lekpark. Var lite nervös för att det skulle vara stängt då jag kom på att det var sossarnas prommenaddag idag, men det var öppet! Och vi hade supermysigt. Bestämde att vi skulle åka tillbaka en annan dag och då skulle minsann kompisarna Nina och Petter följa med!
Sen åkte vi hem och åt favvolunch – köttbullar och mos. Sov extra länge – en timme och fyrtio minuter mot normala en timme. Det var ju tur för pappa blev tvungen att jobba lite mitt i alltihopa! Trots, eller kanske tack vare, att Selma sov så länge var hon rätt seg så hon ville sitta kvar i sängen och kolla på Mumin (på Youtube i min mobil). Efter mellis gick vi ut och skurade av altantrallen, hoppas det blev bra för Selma ville bara fylla på sin vattenkanna hela tiden så det blev lite sådär med skrubbandet.
Efter det gick vi till lekparken och hittade Nina och Petter som var ute och lekte. Lekte runt med dem och blev inbjudna på middag. Mycket trevligt! Lekte lite mer där tills Selma blev så trött att hon bara grät och inte orkade med någonting.
Jag har sagt det förr, och jag säger det gärna igen – jag är så sjukt imponerade av ensamföräldrar. Att de orkar vara supermammor och superpappor 24-timmar om dygnet, utan avlastning från en partner. (Självklart kan man ha vänner och familj runt sig som kan ge pauser, men att vara två samarbetande föräldrar tror jag ändå är ett annat). Men för mig var det ett härlig avbrott att få vara helt ensam med Selma. För med det som kan vara jobbigt kommer också det underbara och mysiga!
