Det är jag som är kungen • 06.02.10
Det är charmigt och lite lustigt när ens dotter kallar en för kungen. Hände mig idag. Jag vet inte varför, men det kanske är för att jag har en liten prinsessa!
Pappa, jag älskar dig! • 05.19.10
För inte så länge sedan skrev jag om när Selma för första gången sa att hon tyckte om mig, och igår sa hon för första gången att hon älskar mig. Pappa, jag älskar dig!
Mums säger jag bara. Det är som honung för själen eller vad man nu skriver. Underbart är det i alla fall. Och idag sa hon det igen flera gånger. Speciellt mysigt var det när hon skulle sova och verkligen gosar in sig och ger mig en stor kram och säger pappa, jag älskar dig!
Jag älskar dig också Selma! Jättemycket!
”Jag tycker om dig mycket” • 05.06.10
Idag fick jag världens bästa och finaste kärleksförklaring av världens bästa och finaste Selma. För första gången i hela sitt liv kastade hon sig om mig och sa: jag tycker om dig mycket!
Snacka om att man smälter! Och speciellt eftersom det är första gången hon säger det.
Senare på kvällen fick jag en kram och Selma sa: vi kompisar.
Det är riktigt häftigt att hon börjar sätta ord på sina känslor och då inte bara arg och ledsen utan mer mjuka relationskänslor. Tror att förskolans arbete med livskunskap där de jobbar med känslor har spelat en stor roll. Måste faktiskt fråga om de börjat jobba med just dessa känslor.
Sen har Selma varit torr utan blöja hela dagen idag också. Sker mycket nu!
En pappa-Selma dag idag • 05.01.10
Idag har jag och Selma varit helt ensamma hemma. Det var ett tag sen vi var helt ensamma från morgon till kväll. Det blev faktiskt över förväntan och vi har haft jättemysigt!
Selma har varit inne i en väldigt bestämd fas. Trots kan man kanske kalla det. :-) Mycket nej, min och att testa gränser på en massa olika vis. Så det var med viss fasa jag insåg att jag skulle vara ensam hemma med Selma från morgon till kväll, utan någon som helst möjlighet till paus. Eller visst, hon sover ju fortfarande middag så det blev till att gå in i det gamla ”föräldraledigmodet” och dela upp dagen i småbitar där Selmas middagslur blir det där sköna brejket då man får andas ut och bara vara för sig själv en stund.
Men Selma har inte alls varit på ett sånt där trotsigt nej, nej, nej-humör idag. Det var mysigt, lugnt och trevligt hela dagen!
Vi började med att mysa i soffan och kolla på lite film. Sen åkte vi till fantastiska Rådsparken i Huddinge. Där finns lite djur (åsnor, kaniner, får med mera) och en stor lekpark. Var lite nervös för att det skulle vara stängt då jag kom på att det var sossarnas prommenaddag idag, men det var öppet! Och vi hade supermysigt. Bestämde att vi skulle åka tillbaka en annan dag och då skulle minsann kompisarna Nina och Petter följa med!
Sen åkte vi hem och åt favvolunch – köttbullar och mos. Sov extra länge – en timme och fyrtio minuter mot normala en timme. Det var ju tur för pappa blev tvungen att jobba lite mitt i alltihopa! Trots, eller kanske tack vare, att Selma sov så länge var hon rätt seg så hon ville sitta kvar i sängen och kolla på Mumin (på Youtube i min mobil). Efter mellis gick vi ut och skurade av altantrallen, hoppas det blev bra för Selma ville bara fylla på sin vattenkanna hela tiden så det blev lite sådär med skrubbandet.
Efter det gick vi till lekparken och hittade Nina och Petter som var ute och lekte. Lekte runt med dem och blev inbjudna på middag. Mycket trevligt! Lekte lite mer där tills Selma blev så trött att hon bara grät och inte orkade med någonting.
Jag har sagt det förr, och jag säger det gärna igen – jag är så sjukt imponerade av ensamföräldrar. Att de orkar vara supermammor och superpappor 24-timmar om dygnet, utan avlastning från en partner. (Självklart kan man ha vänner och familj runt sig som kan ge pauser, men att vara två samarbetande föräldrar tror jag ändå är ett annat). Men för mig var det ett härlig avbrott att få vara helt ensam med Selma. För med det som kan vara jobbigt kommer också det underbara och mysiga!
Den moderne mannen tar ansvar för barnen • 04.26.10
Män är väl inga lealösa mähän konstaterar Carlos Rojas i en artikel i DN.
De är födda på 80-talet och tycker det är självklart att vara föräldralediga – länge. De köper kläder till barnen och vill bestämma tapet i barnkammaren. De vill inte bara dela på sysslorna i hemmet, de vill också vara projektledare för familjen. De är de nya papporna. Det skriver DN idag och exemplifierar med debattören och entreprenören Carlos Rojas.
Jag känner igen mig mycket i bilden och beskrivningen. Men även om jag tror att jag och Camilla har ett modernt jämställt förhållande och delat ansvar för vår dotter så tror jag nog ändå att jag inte fullt ut tagit befälet över projektledarrollen. Men om det beror på könskonventioner eller mitt sätt att vara, min personlighet, det vettesjutton!
Men en läsvärd är det i alla fall!
Idag ska jag lägga livspussel • 03.09.10
Som småbarnsförälder håller man väl i och för sig ständigt på med att lägga det där så omtalade livspusslet, men idag blir det verkligen skarpt läge.
Är inne på jobbet nu och ska jobba under förmiddagen för att sen åka hem och vaba i eftermiddag med en liten febrig Selma.
Hur ska vi få rätsida på föräldraförsäkringen • 03.08.10
Idag är det Internationella kvinnodagen. Det firar jag med att låta sambon gå ut och äta middag med en vän, en kvinna så klart. Väldigt öppet av mig, eller hur? ;-)
All media försöker en dag som denna hitta sin vinkling på ”kvinnofrågan” och SvD har en artikel om föräldraledighet. De lyfter fram ett par som gjort det oväntade och normbrytande. Mamman stannade hemma i tre veckor, sen satte hon sig i skolbänken. Då stannade pappa hemma istället. Är det mer jämställt, eller är det bara normbrytande?
Jag tycker att det kan vara bra att bryta normer. Genom att göra tvärtom visar man omgivningen att det förväntade inte alltid är den enda lösningen eller livsstilen. Men det är inte mer jämställt att pappan stannar hemma första tiden eller längre än mamman, det är bara omvänt ojämställt.
Frågan SvD-artikeln fokuserar på är hur det påverkar barnets anknytning. Vissa expeter hävdar att mamma och barn har en biologisk koppling som gör det olämpligt att inte mamman stannar hemma första tiden. Andra experter anser det vara viktigare att barnet har en trygg och kärleksfull relation till en person, inte så viktigt vilken.
Jag är ingen expert på det där med anknytning. Inte mer än den erfarenhet jag tillägnat mig genom att under två år varit pappa. Jag upplever att Selma känner sig lika trygg och anknyten till oss båda.
Jag har varit hemma med Selma längre än många andra pappor i min omgivning. Jag var hemma sammanhängande under ett år, på halvtid. Däremot kommer vi när vi summerar uttaget av föräldradagar inte nå upp till fördelningen 40-60 som krävs för att man statistiskt ska vara jämställda.
Men jag tror vi måste förändra föräldraförsäkringen. Det är ett alldeles för krpngligt system som det är idag. Som förälder ska man hålla koll på snåriga regler kring SGI och regler som att båda föräldrarna inte får ta ut föräldraledigt samma dag. Jag vet inte vad som bör göras, men kanske ett generellt skatteavdrag för småbarnsföräldrar snarare än bidrag? Men det får vi lösa en annan dag, idag är det kvinnornas dag! Länge leve kvinnorna!
Stolt pappa • 03.05.10
Varje vecka får vi veckobrev från Selmas förskola. Det känns lite fånigt, men det är inte utan att man blir lite stolt när Selma omnämns.
Redan en tvååring • 02.15.10
Hur gick det till? Två år, redan! Ja, det är Selma som redan hunnit med att bli två år. Stora tjejen som pratar massor och börjar kunna räkna och känna igen färger.
Tycker det var nyss hon tog sitt första krypsteg och chockade sin föräldraledige pappa.
Nu är det hon som får en trehjuling i present och nästan orkar cyckla själv på den. Pappas stora tjej!
Jag är ingen strutpappa • 02.10.10
Jag är så nöjd att jag inte är en ”strutpappa”. Alltså en pappa (kan mycket väl vara en mamma också) som stressar så hemskt till förskolan att barnen står som en strut bakåt från förälderns hand.
Har precis lämnat Selma nu och jag finner ingen idé i att stressa. Om jag tar mig tiden blir det så mycket mer trevligt och mysigare.
Men det är klart att jag också stressar och är stressad ibland. Men jag tycker det är väldigt sällan, och någon strutpappa är jag faktiskt inte!
