På söndag blir det sovmorgon! För på lördag åker vi iväg och överlämnar Selma i mormor och morfars försorg. Upplägget är nytt. Vi ska mötas på halva vägen och sen följer Selma med mormor och morfar medan jag och Camilla åker hem.
Sen tar mormor och Selma tåget upp på tisdag. Alltså sovmorgon på söndag och sen inga funderingar på förskolelämningar och hämtningar varesig på måndag, tisdag eller onsdag! Riktigt najs!
Idag har Selma blivit hämtad på förskolan av mormor och morfar. Jag vet inte hur det har gått, men jag antar att Selma antingen svimmade av lycka eller sprang omkull sig själv av upphetsning. Hon har nämligen frågat efter mormor hela veckan när vi har berättat att mormor och morfar ska komma.
Idag kom första förskolegråten när Camilla lämnade Selma. Men det är å andra sidan inte så konstigt. Hon har inte varit på förskolan på flera dagar, inte sen i fredags. Och dessutom har hon varit själv hos mormor och morfar i några dagar med allt vad det innebär. Andra rutiner, en annan plats än hemma och hundraprocentigt fokus bara på henne. Omställningen till att vara en i mängden på förskolan, ensam utan vare sig mamma, pappa mormor eller morfar, blev väl för stor.
Men å andra sidan så har ju Selma haft några jättemysiga dagar med mormor och morfar. Jag och Camilla passade också på att gå på restaurang, vilket ju inte blir av när man har smått och ingen naturlig barnvakt på nära håll. Dessutom är det bra att Selma får träna sig i att vara borta från oss också. Se att det går bra att sova hos andra än mamma och pappa. Så det blir fler gånger!
Vi får se hur det blir med gråten vid lämningen imorgon.
Nu är vi på tåget till Selmas mormor och morfar för att vara där över helgen.
Selma ska få leka, pappa spela golf och mamma träffa vänner. Blir nog bra det här.
Nu håller jag på och installerar en webbkamera som vi fick från Selmas farmor och farfar som var på besök idag så snart blir det showtime. :-)
Är bra att ha en webbkamera då vi har släkten så utspridd. Risken är väl att den blir helt utnött för både farmor och farfar och mormor och morfar, som var här tidigare i veckan, verkar vilja se mycket av Selma. Men det är klart, jag kan inte klandra dem – hon är ju en riktig sötnos!
Nu får vi bara se till att koppla upp oss mot Selmas kusiner också så de lär känna varanda tills de träffas i påsk!
Det är värst vad dagarna rusar iväg när man har en liten bebis. Det går heller inte att planera något utan allt måste anpassas till när det till exempel passar lilla Selma att amma. Det är väl klart man kommer in i bättre och bättre rutiner allt eftersom man själv lär sig hur det lilla livet fungerar.
Men veckan i korthet:
Även om natten har varit bra så ska vi nog försöka sova en liten lur nu hela familjen.
