Ja, det var ett tag sen jag hade med Elvis. Men den här var ju rätt skön så den måste jag bara publicera. Om jag smakat bröstmjölk? Jo, det har jag faktiskt. Sött som satan! Tur att Selma inte har tänder.
Läs även andra bloggares åsikter om elvis, bröstmjölk, metro
Helvetet är inte brinnande rött utan det är rosa och blått! Just det här sjukt könsstereotypa att blått är färgen för pojkar och rosa är flickornas färg blir jag så trött på!
Flickor har rosa och pojkar har blått. Barnrummen i Sverige följer stereotypa könsmönster. Inget problem, tycker föräldrarna. Tragiskt, säger genuspedagogen. Det skriver Metro idag. Det är en undersökning från Beckers Nya Hem som visar att svenska pojkrum är blå och svenska tjejrum rosa. Jag tror det är samma undersökning som jag skrev om häromdagen.
Enligt undersökningen tycker inte föräldrar överlag att det är viktigt att motverka typiska tjej- och flickrum. Men samtidigt är det mer okej för en tjej att ha ett ”killrum” än för en kille att ha ett ”tjejrum”. Ingrid Stenman, genuspedagog på Leka jämt säger: Det är en sådan struktur i samhället. Det pojkar gör värderas högre. Så när flickor gör något pojkaktigt hamnar de på plus medan pojkar som gör något typiskt för flickor så hamnar de på minus.
Jag lovar att vi i alla fall kommer göra vårt yttersta för att försöka uppfostra Mini till att inte fastna i rosa eller blått fällan. Jag kanske återkommer om ett par år och återrapporterar…
Ann Söderlund skriver, som oftast, klokt i sin kolumn i Metro. I onsdags skrev hon en krönika med titeln Magreportage gör mer skada än nytta. Där tar hon upp kvinnoideal och bloggen The shape of a mother. Den bloggen startades av en tvåbanrsmamma som en motvikt till kvinnoidealet. På bloggen uppmanas ”vanliga” kvinnor att läggaupp bilder på sina kroppar, framför allt mamma magar efter graviditet, för att visa på alla skavanker en ”normal” kvinna har. Ann Söderlund verkar tycka att hela idén motverkar sig själv. Hon skriver:
Så typiskt att vi måste synliggöra andra kvinnor genom att nedvärdera oss själva. Sedan att man har komplex för sin mammakropp är ju, till skillnad från vad många vill påstå, inget som föddes med kändismorsor. En randig mage stod inte ens högt i kurs på det blommiga 70-talet.
Jag håller med Ann. Varför ska det vara så svårt för tjejer att acceptera sig som den de är och varför ska det jämföras hela tiden?!
Vidare skriver Ann:
Så även om jag förstår att kvinnan bakom mammakroppsbloggen har goda intentioner blir jag lycklig i brallan först när vi får se en pappablogg med liknande innehåll. Men det kommer väl aldrig att hända. När män får skavanker kallas det för pondus och de grå tinningarnas charm.
Även om jag inte har någon plan på att starta en pappa-skavank-blogg så håller jag med henne om de strukturer det visar på. Att kvinnor hela tiden ska vara så himla vackar och går hon till affären i slitna träningskläder och otvättat hår kallas hon för sunkmorsa. Samma sak skulle inte råda för en pappa.
Ann avslutar det hela klockrent, och jag kan bara instämma:
Så varför inte skippa hela debatten och se mammakroppen som vilken kropp som helst, det vill säga: helt naturlig.
Jag vet då att jag kommer älska Cam lika mycket oavsett om hon har randig, rutig eller prickig mage. Men jag giller verkligen den runda hon har nu.
Läste en intervju med årets julvärd i SVT, Antikrundans Anne Lundberg, i Metro imorse. Den kvinnan har verkligen humor. Först döper hon sitt ena barn till Oscar Vilde efter Oscar Wilde så klart. Men ännu coolare är namnet Jack Elliot, som kommer från att han förlöstes med kjejsarsnitt. Snacka om att ha ett skönt synsätt på tillvaron!
Jack är förövrigt ett fint namn. Det kanske kan vara nåt? Ska stämma av det hemma vid köksbordet!
Återkommer till den fantastiska serien Elvis igen. Är det så här det ska bli? Ja, det är nog så där det ska bli!
