Pappapersson

Idag kom första förskolegråten när Camilla lämnade Selma. Men det är å andra sidan inte så konstigt. Hon har inte varit på förskolan på flera dagar, inte sen i fredags. Och dessutom har hon varit själv hos mormor och morfar i några dagar med allt vad det innebär. Andra rutiner, en annan plats än hemma och hundraprocentigt fokus bara på henne. Omställningen till att vara en i mängden på förskolan, ensam utan vare sig mamma, pappa mormor eller morfar, blev väl för stor.

Men å andra sidan så har ju Selma haft några jättemysiga dagar med mormor och morfar. Jag och Camilla passade också på att gå på restaurang, vilket ju inte blir av när man har smått och ingen naturlig barnvakt på nära håll. Dessutom är det bra att Selma får träna sig i att vara borta från oss också. Se att det går bra att sova hos andra än mamma och pappa. Så det blir fler gånger!

Vi får se hur det blir med gråten vid lämningen imorgon.

Bloggar etiketter: barn, förskola, gråt, mamma, morfar, mormor, pappa

Ja, det kan faktiskt vara underbart när ens barn gråter. Det var det idag. Jag gick in i sovrummet för att säga hej då innan jag skulle gå till jobbet imorse. Det gör jag varje dag jag ska till jobbet, ibland är Selma vaken ibland inte. Det var hon idag. Så jag sa hej då till Camilla och Selma. Inget konstigt med det. Men när jag går börjar Selma störtgråta och jag hör hur hon gråter hela tiden jag är kvar i huset. Tydligen hade hon gråtit en stund efter det också. Vid sådana tillfällen är det underbart att höra sitt barn gråta! Jag tror visst att pappaledigheten börjar sätta sina spår!

Läs även andra bloggares åsikter om gråt, pappaledighet, kärlek

Bloggar etiketter: gråt, kärlek, pappaledig