Imorgon är det dags för Pappaperssons första utvecklingssamtal på förskolan. Eller det är väl inte min utveckling som ska diskuteras, inte den här gången. Det är Selmas utveckling.

Hom har gått cirka två månader på förskolan nu. Låter länge när jag tänker på det, men å andra sidan är det svårt att komma ihåg ett liv före förskolan. Det är galet vad fort man anpassar sig.

Det ska bli roligt att höra hur det går för Selma. Hon är ju för liten för att berätt själv vad de gör på förskolan och hur hon trivs. Och även om pedagogerna ger en kort resumé vid hämtning blir den ändå ganska knapphändig. Att Selma trivs, det märks och det är inget jag är orolig för. Men det ska bli intressant att höra hur hon fungerar i grupp, vilken roll hon intar, vilka barn hon helst leker med och vilka lekar som hon gillar bäst.

Jag är lite nervös inför imorgon faktiskt. Tur att Camilla är med som har lite erfarenhet av förskolevärlden. Det är faktist ett himla bra att ha i många sammanhang. Kom just på att de inte kallar det för utvecklingssamtal utan uppföljingssamtal. Men det är väl samma sak. Typ.