Pappapersson

Såg ett intressant program på kvällens tv-tablå. Det är Kanal 5 som mellan 21 och 22 visar dokumentären Freebirthing – förlossning på egen hand.

Såhär skriver de på sin hemsida:
Brittisk dokumentär från 2008. Allt fler kvinnor i USA och Storbritannien väljer att föda sina barn utan smärtstillande medel, utan barnmorska och utan medicinskt understöd. Anhängarna hävdar att det alltid var meningen att vi skulle föda så, medan läkarvetenskapen menar att det medför stora risker både för mamman och bebisen. Claire har dåliga erfarenheter från sin första förlossning och har bestämt sig för att bara ha sin flickvän på plats när hennes andra barn föds. Heather har valt bort all hjälp från sjukvården och har inte ens gjort ett ultraljud under graviditeten. Och så möter vi Laura som är en av pionjärerna inom så kallad Freebirthing och som menar att en förlossning kan vara helt smärtfri och nästan som en orgasm.

Min spontana reflektion är att detta är vansinne. Visst kan jag förstå att man inte är helt såld på att föda i en steril sjukhusmiljö och att det faktiskt kan stressa upp många. Vissa kanske skulle få en bättre förlossning i en tryggare miljö som exempelvis hemmet. Men att gå så långt att man helt frånsäger sig medicinskt understöd är ju rent ut sagt livsfarligt både för mamma och barn. Jag har för mig att jag hört uppgiften att 10 % av alla barn som föds behöver medicinskt understöd.

Jag vet inte hur utbrett detta fenomen är i Sverige. Även om vår förlossning gick bra så hade jag inte velat vara hemma utan den säkerhet och trygghet det innebär att ha medicinsk expertis kring sig. Jag tycker det till och med är förvånande att det får bedrivas förlossning på sjukhus som inte har barnkliniker. Men jag kanske bara är trygghetsnarkoman.

Läs även andra bloggares åsikter om förlossning, barnsjukvård, freebirthing

Bloggar etiketter: barnsjukvård, Förlossning, freebirthing

Dagens mest spännande åsikt står den brittiske läkaren Michael Odent för i Daily Mail. Han menar att män inte bör närvara under förlossningen. Kvinnan behöver nämligen vara ”i sin egen privata värld”. Mannens närvaro stör kvinnan för han vill bara prata, lugna och komma med goda råd. Att som man vara med och dela födsel är bara själviskt. Det är heller ingen slump att många barn föds när mannen lämnar rummet, det är nämligen först då kvinnan riktigt kan slappna av och födseln skyndas på.

Ja, jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Jag håller då verkligen inte med! Vid förlossning av Selma så var Camilla väldigt avslappnad, trots min närvaro. Eller var det kanske tacka vare min närvaro? Jag tror många kvinnor kan känna sig trygga att ha med sig sin partner som ju ofta känner kvinnan väldigt väldigt väl. Och vet vad hon behöver. Jag och Camilla hade till exempel pratat igenom förlossningen innan. Vilka bedövningar vill hon ha, hur vill hon att personalen på förlossningen ska agera. Sådan saker hade vi pratat igenom och vid några tillfällen när Camilla var lite för groggy för att ge något klart svar så visste jag precis vad hon ville och kunde föra hennes talan.

Min inställning får stöd av Ingela Wiklund, ordförande för Svenska Barnmorskeförbundet. Hon menar att Odent är ute och cyklar:

– Han är verkligen ute och cyklar. Det finns ett överväldigande vetenskaplig stöd för att männens stöd under förlossningen kan ha en avgörande betydelse för hur bra förlossningen går. Forskare har funnit att mannens stöd till och med kan vara viktigare än förlossningspersonalens. 

Jag är i alla fall väldigt glad attjag var med vid födseln av Selma och jag är övertygad om att min närvaro gjorde Camillas jobb enklare. Även om Camilla så klart drog det odiskutabelt största lasset så var det ett teamwork som gjorde att lilla Selma kom ut på ett sånt relativt sett smidigt sätt.

Bloggar etiketter: Förlossning, forskning, Ingela Wiklund, Michael Odent, pappa, svenska barnmorskeförbundet

På onsdag börjar SVT sända serien Barnmorskorna. En serie i åtta avsnitt där man får följa arbetet på förlossningen vid Huddinge sjukhus – det sjukhus som Selma förlöstes på. Vår barnmorska är inte med i serien, men det ska ändå bli spännande att se hur andras förlossningar har gått till tycker jag. Och för er som inte varit med om en så kanske det kan ge en hint om hur det är.

Redan nu kan man kolla på första avsnittet i SVT Play.

Läs även andra bloggares åsikter om förlossning, huddinge, barnmorskorna, svt

Bloggar etiketter: barnmorskorna, Förlossning, huddinge, svt

Nu är det klart. 01:59 igår tittade ett litet flickebarn ut och det sägs att det är mitt och Camillas och att vi kommer få behålla det! Sannslöst! :-)

 Vå mår bra alla tre. Första natten ”sov” (läs spenderade) vi i förlossningssalen för det var fullt på BB. Men igår  förmiddag fick vi plats och har nu sovit en första natt där. Ska stanna en natt till tänkte vi. Vår bebis har läkarundersökts och det var inga anmärkningar.

Jag är nu hemma en sväng för att tömma sopor, vattna blommor och plocka ihop lite allmänt så det är fräscht när vi kommer hem imorgon.

Namn? Nä, vi har inte bestämt oss än. Namn känns helt plötsligt så himla oviktigt i sammanhanget! Hon kan få heta Greger den tredje och är fortfarande lika söt ändå.

Bloggar etiketter: barn, BB, föräldrar, Förlossning, första barnet

Imorse vid fyratiden vaknade Camilla av att vattnet gick. Hon ringde förlossningen som sa att hon skulle vandra runt i en halvtimme och sen ringa igen. Vid det efterföljande samtalet ville de att vi skulle komma in för att konstatera att ”vattnet gått”. Vi skulle komma in vid halv åtta, åtta.

Nu sitter vi här hemma sen flera timmar och värkarna börjar komma igång så sakteliga. Dagen har varit händelserik med många nya upplevelser. Men jag känner mig fantastiskt lugn, det är skönt! Trodde ju att jag skulle bli superstirrig när allt började, men icke! Det kan ju iofs ha att göra med att det ”bara” var vattnet som gått och att Camilla inte haft några svåra värkar, än. Det troliga är väl att det drar igång på allvar inatt och då får vi väl se hur cool jag är.

Undersökningen på förlossningen gick bra, även om allt ju tar lite tid. Som tur var fick vi gå vidare till specialistmödravården och slapp sitta väntandes på förlossningen. Vid undersökningen var det med två kandidater så den blev väldigt grundligt utförd.

Läser en artikel på alltombarn.se om alternativa förlossningsställningar och hoppas att allt blir bra för oss. Tror inte att gynställningen är det mest lockande.

På sätt och vis hade det varit mysigt med en Alla hjärtans dag-bebis, men oddsen för det är inte så goda just nu. Men som sagt, nu väntar vi och ser. Det blir i alla fall ingen hockey med Anton ikväll.

Bloggar etiketter: barn, bebis, Förlossning, förlossningsställningar, hockey, mamma, pappa, värkar, vattenavgång

Igår fick Mini ytterligare en kusin. Efter vad som beskrivits som en rekordsnabb förlossning kom igår lilla Astrid, Sixtens lillasyster. Välkommen!

Bloggar etiketter: astrid, bebis, Förlossning, kusin, lillasyster

Veckovis får jag ett veckobrev från vårdguiden om graviditeten. Innehållet är relaterat till den vecka vi befinner oss i, nu vecka 36. Enligt nyhetsbrevet väger nu Mini 2 800 gram och jag som pappa bör läsa på om min roll vid förlossningen. Visst, då gör jag det!

I artikeln om Pappan/partners roll vid förlossningen kan man bland annat läsa att en av mina uppgifter är att se till att Camilla äter och jag måste nog ha lite fantasi! Det kan hända att hon vägrar äta och dricka, så det gäller att vara påhittig. Ah! Undra om ”en sked för mamma, en sked för pappa” kan funka?!

Det finns också en checklista för vad jag bör komma ihåg att ta med till förlossningen:

• Väskan ni packat till kvinnan.
• Dricka och små snacks som yoghurt, frukt, choklad, smörgås till dig.
• Extra tröja att byta till om du blir svettig eller om du fryser.
• En bok om förlossningen så du kan läsa på under tiden om frågor uppstår. Naturligtivs kan du också fråga personalen.
• Massageolja.
• Kamera, film, band, laddade batterier.
• Eventuellt ombyteskläder till dagen därpå.
• Kanske en present till din partner när det hela är över.

Det mesta verkar ju rimligt, men som jag skrev om häromdagen så blir det ingen krystpresent. Sen verkar det ju oerhört fånigt att ha med sig en bok om förlossningen. Ska jag då sätta mig och bläddra i den när jag har den bästa kompetensen vid min sida – min sambo och sjukhusets personal.

I eftermiddag fortsätter förldrautbildningen, kanske blir jag ännu lite klokare då.

Bloggar etiketter: föräldrautbildning, Förlossning, gravid, krystpresent, pappa, vårdguiden, veckobrev

Läser på Hillevi Wahls blogg om krystgåvor. Det är tydligen en present som nyblivna mammor får av sin man, barnets far som ett tack. Precis som Hillevi tycker jag det låter väldigt märkligt. Men några av hennes läsare verkar tycka att det är helt normalt. ”Erika” skriver:

Symbolvärdet i gåvan är större än gåvans egna värde – så klart! Oavsett om man blir snittat eller krystar, om förlossningen tar 45 minuter eller 3 dygn, så är det en fantastisk prestation att ha burit ett barn, och att få ett smycke som en sorts ”tack” från sim man har i vart fall jag enbart kännt mig positivt inställd till.

Hillevi hittade sitt span på alltombarn.se och i deras läsarundersökning verkar många faktiskt få eller ge en krystgåva.

Jag vet inte om Camilla kommer bli hemskt ledsen, men jag hade inte planerat någon krystgåva. Jag håller med Hillevi – den bästa krystgåvan måste väl ändå vara det fantastiska underbara barnet man förlöser!

Bloggar etiketter: allt om barn, alltombarn, alltombarn.se, barn, Förlossning, hillevi wahl, krystgåva

Kollade lite bakåt på bloggen och läser ett inlägg från den 18 september, dagen för vårt ultraljud, och i det inlägget hade jag lagt in en nedräkningsfunktion. Tänkte lägga in den på nytt för nu börjar det närma sig. Idag är det 43 dagar kvar tydligen. Inte konstigt att Camillas navel påminner om de där klarknappar som fanns på kycklingar när jag var liten.

Bloggar etiketter: bebis, beräknad partus, bp, Förlossning, klarknapp, nedräkning, tickerfactory, ultraljud

Igår berättade min gravida kollega att hon på sin profylaxkurs fått lära sig att när det ska krystas ska hon råma som en ko. Tydligen var det viktigt att inte ”iiiii:a”, utan man skulle ha mer kraft i sina krystningar och då råma som en ko. Låter ju fantastiskt roligt tycker jag!

Jag och Cam har inte anmält oss till någon andningskurs, men min kollega rekommenderar varmt Annas andning. Vi får väl se hur vi gör. Men när vi var på vår första föräldrautbildning tyckte barnmorskan där att man lika gärna kunde köra självstudier på Barnmorskeförbundets Signekurs. Det är nämligen den som ligger till grund för Annas andning. Signekursen ligger utskriven på skrivbordet hemma, det får bli jullektyr.

Bloggar etiketter: andningskurs, annas andning, barn, barnafödande, barnmorskeförbundet, föda, Förlossning, gravid, ko, mamma, pappa, profylax, profylaxkurs, råma, signekurs, signekursen