Jag håller med Solveig. Det är upp till barnets föräldrar att själva fördela föräldraledigheten. Att många pappor inte är hemma med sina barn i lika stor utsträckning som kvinnorna tycker jag är knäppt. Men inget som staten ska styra över. Jag har varit relativt länge som min sambo med vår dotter. På halvtid under ett års tid. Plus någon månad tillsammans med min Sambo. Men det är för att det har passat oss bäst. Av någon anleding kanske det inte hade varit den bästa lösningen och att då av staten tvingas in i en fålla känns för mig främmande.

Jag tycker att Alliansens jämställdhetsbonus är en mer sympatisk väg att gå för att uppnå ett mer jämställt uttag av föräldraledigheten. Morot istället för piska.

Fi i Västra Götaland har också bloggat om artikeln. De tycker att vi papport borde kräva vår rätt till individualiserad föräldraförsäkring. Det vill säga att den ska delas 50-50 mellan mamman och pappan. Men det blir ju också enkelspårigt. Vad är det som säger att det bästa för barnet är att mamman och pappan är hemma exakt lika?

Jag förespråkar att mamman och pappan ska vara hemma så jämställt som möjligt. Jag tror det är bra för barnet och dessa anknytning till båda sina föräldrar. Och jag tycker det har gett mig oerhört mycket att vara hemma med Selma. MEN det är ju för att jag vill det och att min sambo vill det. Inte fär att staten tycker att det är bäst så.

En diskussion jag inte gett mig in på här är ju hur det här med reglerad föräldraförsäkring påverkar rengbågsfamiljer med kanske fyra föräldrar.

Bloggar etiketter: centerpartiet, feministiskt initiativ, fi, föräldraförsäkring, föräldraledighet, jämställdhet, kvotering, socialdemokraterna

No related posts.

Relaterade inlägg tack vare Yet Another Related Posts Plugin.