Selma är bra roligt hon, och smart. Häromdagen hörde hon åska för första gången (eller i alla fall första gången hon fattade det riktigt) och nu pratar hon om det så fort det regnar. Hennes beskrivning av åska är också riktigt klockren: Himlen säger bom, bom!
Ok, gör ytterligare ett tappert försök att damma av och sparka igång bloggen!
Selma har en handduk med Rosa pantern på. Men hon har lite svårt att uttala pantern, så det blir ”rosa tanten”. Det är lite roligt.
Oj vad många ord det kommer ur Selmas mun. Egentligen borde jag göra en ordlista över detta. Det svåra är att många ord låter så himla snarlika.
Exempelvis är det ett antal gånger jag trott att Selma ropat på pappa (baaa-pa) när hon vaknat på natten. Men sen kommit på att det ju är hennes apa (ba-pp-a) som är borta… Inte nog med att pappa och apa är snarsnarlika. Till detta ljud ska även ordet hoppa (bo-pa) tillfogas.
Det är med andra ord (hehe) inte helt lätt att förstå vad den lilla sötnosen vill.
Selma har lärt sig säga mu-mu åt kossan. Hon har lärt sig det eftersom hon har en ko-pyjamas och hennes mor har övat med henne. Men nu säger hon mu-mu åt hästar också. De kanske är mer lika än man tror.
