Papporna ska ut från förlossningen igen
Ser i Aftonbladet att det kommer nya utsagor om att pappor inte ska vara med på förlossningen, för att de stjälper mer än hjälper. Lite 1800-talstänk säger jag. Den här gången är det en fransk läkare som för fram åsikten, när jag bloggade om det tidigare var det en brittisk läkare som tyckte så.
Den franske läkaren menar att risken för kjejsarn snitt ökar med män inne på förlossningen. Oroliga blivande pappor stör mammans utsöndring av hormonet oxytocin, och gör att risken ökar för att förlossningen ska avslutas med akut kejsarsnitt. Det hävdar den franske förlossningsläkaren Michel Odent.
Självklart förstyår ju jag också att en pappa som far runt som en yr höna (eller tupp) inne på förlossningen nog ställer till mer skada än nytta. Men sådana pappor är nog ett stort undantag. Fast kanske vanligare i Frankrike och Storbritannien än i Sverige?
Så här skrev jag senast i alla fall och står fast vid det än:
Min inställning får stöd av Ingela Wiklund, ordförande för Svenska Barnmorskeförbundet. Hon menar att Odent är ute och cyklar:
– Han är verkligen ute och cyklar. Det finns ett överväldigande vetenskaplig stöd för att männens stöd under förlossningen kan ha en avgörande betydelse för hur bra förlossningen går. Forskare har funnit att mannens stöd till och med kan vara viktigare än förlossningspersonalens.
Jag är i alla fall väldigt glad attjag var med vid födseln av Selma och jag är övertygad om att min närvaro gjorde Camillas jobb enklare. Även om Camilla så klart drog det odiskutabelt största lasset så var det ett teamwork som gjorde att lilla Selma kom ut på ett sånt relativt sett smidigt sätt.
No related posts.
Relaterade inlägg tack vare Yet Another Related Posts Plugin.
Är du årets pappablogg?? =)
Anmäl dig då här: http://pinuppa.blogspot.com/2009/12/arets-pappablogg-2009.html
Ha det gott………
Detta ämne är oerhört intressant måste jag säga. Jag var väldigt orolig att jag skulle vara helt hispig under förlossningen, men jag var faktiskt ganska lugn även om jag fick säga till mig själv att skäpra mig när jag tyckte att det var som jobbigast.
Min sambo påstår att jag gjorde nytta så det kändes ju skönt även om jag aldrig känt mig patetisk som just då.
Det som jag ändå tror var nyckeln för att jag skulle ”klara att vara med” var att jag faktiskt var ganska väl förberedd. Vi hade gått profylax-kurs och jag hade lsät en del.
Min slutsats är att jag tror att välförberedda pappor kan göra mer nytta än en pappa som inte har den blekaste om vad som händer. Och mina fördomar säger att svenska pappor är mer involverade i sina barn än franska och engelska. (Men jag kan ha väldigt fel här)
Såhär i efterhand är jag väldigt glad att jag var med och jag
Jag håller helt med dig och har en ganska liknande beskrivning av vår förlossning.
Jag var hispig innan förlossningen, på väg dit var jag helt stirrig och hittade inte vägen till entrén. Parkerade kanske 200-500 meter från förlossningens entré och min stackars gravida sambo fick släpa sig vägen dit. Själv ömsom stöttade jag och ömsom sprang före och ringde på dörren till förlossningen. Lite kaosartat… :-)
Men själva förlossningen hade nog inte förlöpt så väl utan min medverkan. Men för att man som ”bisittare” ska nära istället för att tära så tror jag det är oerhört viktigt att man är väl förbredd och vet vad ens partner har för önskemål.