Jag är ingen strutpappa
Jag är så nöjd att jag inte är en ”strutpappa”. Alltså en pappa (kan mycket väl vara en mamma också) som stressar så hemskt till förskolan att barnen står som en strut bakåt från förälderns hand.
Har precis lämnat Selma nu och jag finner ingen idé i att stressa. Om jag tar mig tiden blir det så mycket mer trevligt och mysigare.
Men det är klart att jag också stressar och är stressad ibland. Men jag tycker det är väldigt sällan, och någon strutpappa är jag faktiskt inte!
No related posts.
Relaterade inlägg tack vare Yet Another Related Posts Plugin.
Jag förstår inte hur ett barn ser ut då de står ut bakåt från en hand. Kan du inte illustrera med en bild?
Jag ska jobba på det Marcus. Jag återkommer. :-)